Under sommaren och även underhöstlovet har vi rusat runt olika muséer, då jag valde att skaffa ett museikort. Glad för det har jag varit, då barnen varit lika ivriga. Var orolig att det inte skulle fungera, men alla utställningar vi valt har haft något intressant för barnen. Många muséer beaktar barn bättre än jag väntat mig. Rekommenderar varmt muséer för barnfamiljer med nyfikna unga.
Vi besökte Nationalmuséet redan under våren och det var där vår museirunda började. Själva utställningen var inte något barnen gillade. De hängde med och frågade ibland något, men förövrigt väntade de främst på sin tur. Hade lovat dem att vi besöker barnverkstaden till sist. På vägen bjöds vi dock på konsert av modiga unga.
Själva barnverkstaden var helt otrolig. Visste inte att det fanns något sådant. Förutom en hel del information on Finland, fanns det en vävstol, låtsas tegelstenar att bygga hus med, leksaksgrönsaker och en gammaldagsvåg, en stor häst att sitta på, kartpussel och en massa annat. Det roligaste var att leka fabriksarbetare och sätta in bokstäver som kom åkande på ett band.
Kiasma behövde jag inte museikortet för, då det råkade vara gratis inträde. Men, hade knappast gått dit ifall jag inte haft kortet. Då vi besökte muséet pågick Choi Jeong Hwas utställning som nu är slut. Den var som gjord för barn med alla sina färgranna detaljer och sin påhittighet.
Kiasma hade även ett rum med byggklossar. Vi tänkte fastna där för hela dagen. Klossarna hade en annan form än barnen var vana vid, så de kom på helt nya kreationer. Sådana barn sådan mor (eller hur det var...) så kunde jag inte låta bli att göra samma...
Mina favoriter fanns bland något jag tror tillhörde Kiasmas basutställning. Ett landskap, av Jouna Karsi. Inspirerande och lockande att göra själv. Alla miniatyrmodeller kräver ett tålamod jag saknar.
Därtill en något dyster tavla av Anne Tompuri. Den väckte en hel del känslor och skulle bra ha passat in i mitt vardagsrum...
Det kanske mest kusliga konstverket var en stickad mössa fylls med huvuden. Tyvärr tog jag inte upp konstnärens namn. Barnen förstod nog inte det kusliga i det hela.
|
Jouna Karsi - Österbotten |
|
Anne Tompuri - Gräns |
Ett museum som satsat en hel del på barn är Weegee i Esbo Hagalund. Med ett av utrymmen ämnat för lek, fyllt med gammalsags leksaker och en stor tågbana. Medan flickorna lekte stod gossarna fast limmade i tågbanans vitrin. Det var cirkustema på Leksaksmuséet så flickornaövade jonglera och balansera. Det var ändå kepphästarna med sitt stall som var roligast.
Urmuséet såg vi endast snabbt. Roligast var ett litet rum som man kunde gå in i, men för övrigt var det inte så spännande för barnen. En massa ur i vitriner.
Futuro, ett illaluktande tefat på fötter. Barnen hade gärna stannat och vilat i stolarna. En koja stor nog att vuxna ryms med. Klarade själv dock inte av lukten allt för länge. Men visst är den tuff!
Emma var nästan lika spännande som leksaksmuséet med skärmar man fick röra och apparater som snurrade runt. Därtill fanns där en enorm vägg man fick rita på. Den var så full med ritningar att man knappt såg dem mer. Min favorit var en målning av Päivi Takala.
|
Päivi Takala |
Pysselidéer fick man dock främst av Rut Bryks olika keramik konstverk. En massa mönster gjord av keramik för att bilda något abstrakt eller något som likande en stad.
|
Rut Bryk - Vårmoln |
Vår sommarresa till Tammerfors bokades in då jag hörde om utställningen i Sara Hildéns museum. Tyvärr har utställningen redan tagit slut så jag hoppas alla han se Ron Muecks dockor. Hade så sett fram emot dem och barnen lika så. Speciellt roligt var det för barnen att få röra en provbit och få se på video hur dockorna gjordes. Min favorit var det trötta paret som låg och höll om varandra. Kände igen mig i dem. Verkligheten är inte alltid vacker. Detaljerna i dockorna var imponerande, men även så var detaljerna i dockornas kläder.
Då slottet låg på vägen hem från Sara Hildéns museum passade vi på att ta oss en sväng där via. Slott kan vara både kusliga och trista. Ofta är de vackra, välupplagade delarna något trista då de känns som vanliga rum. De trånga, mörka korridorerna från rum till rum var dock mer än spännande. Själv gillade jag bäst den delen av slottet som var i sämst skick, där
man knappt kunde urskilja vad som varit vad och fick använda sin
fantasi. Hade även varit spännande att se något av de ursprungliga fängelsecellerna.
Roligast var det att få klä ut sig till riddare och hålla i ett armborst. En välkommen paus var även ett bord fyllt med Duplo-riddare.
Rustningsutställningen var en liten utställning inne i slottet. Visst var den fin, även om ganska liten. Lite snopet var det att betala skilt för den, då den inte ingick i museikortet.
Fotografiska
muséet var inte riktat för barn och var egentligen heller inte riktat
åt mig. En massa fotografier som tyvärr varken väckte känslor eller
imponerade. Kanske om man hade vetat historien bakom dem...Vi tog dock
en sväng då vi kom gratis in med musékortet och vi ämnade besöka
teatermuséet i samma hus.
Teatermuséet var däremot en
stor succé och barnens favorit hittills. De fick klä ut sig, gå på scen, prova ändra på belysningen och testa olika
ljudeffekter, spela dockteater, se minitatyrscener osv. Roligast var att
få pröva leka väderleksreporter framför en blå vägg. Speciellt roligt
var det då gossen hade en blå skjorta på sig och en blå filt fanns nära
till hands. Rekommenderar varmt teatermuséet!
... och jo. Jag kunde inte låta bli. Ett tomt område på väggen dit barnen inte når.