Badkarsglädje

En av de bästa sakerna i den lilla tvåan vi teporärt bor i är badkaret. Det är ett fullstorleks emaljbadkar som jag badat i som barn. Som ung var den stället för ro. Ett ställe att stänga ut sig från allt annat då man i tonåren behövde en paus från vardagen. Fortfarande betyder badkar för mig avkoppling och tid för mig själv. Lite musik, några ljus och ett badkar fullt med varmt vatten. Det var allt man behövde. Ja, och ett lås på dörren då jag hade två äldre bröder som gärna bråkade med mig. Nu har jag inte riktigt chansen att bara stänga dörren, för det finns barn utanför som behöver mig konstant. Men, en dag skall jag ha tid att stanna upp och inte fundera på något annat än att slappna av just då.

Barnen har brukat bada tillsammans i ett litet babybadkar och njuter nu massor av mera utrymme. Deras favoritleksaker är två vanliga muggar som de häller vatten med både på badkarskanten, sig själv och varandra. Det sista är något som inte alltid uppskattas. Andra favoritleksaken är en gul anka som sparkar sig själv framåt.

Mina föräldrar har ett extra badkar som blivit över efter att de bytt ut det mot en dusch. Badkaret är från 70-talet, men då det inte användst är det i gott skick. Tanken är att ta det som en temporär lösning till vårt hus badrum. På så sätt har jag ett ställe att bada barnen, utan att golvet blir allt för vått. Golvet är även från 70-talet och har ingen fuktspärr. Håller det därför gärna möjligast torrt. Samtidigt hoppas jag på att kunna övertala min man till att ha ett badkar där även i framtiden. Ser fram emot många stunder av avkoppling och lek.