Med pennan i handen

Återupplivade ett gammalt förhållande mellan mig och blyertspennan. Tidigare satt den regelbundet i min hand. Nu är det en evighet sedan jag ritat. Visst har jag kanske skissat något, men egentligen inte. Nu för första gången på länge tog jag tid och försökte. Det är alltid svårt att välja vad man skall rita. Valde ett foto i en läkarbok och satte igång. Använde en ganska hård blyertspenna så resultatet blev en ganska ljus skiss. Använder fingrarna för att sudda ut sträcken, för att få teckningen mera levande.

Det var så roligt att jag gjorde det en gång till. Lika mycket orkade jag inte satsa andra gången, men helt ok blev väl slutresultatet. Valde en bild på en allvarlig kvinna som livet bitit hårt i. Barnen lämnade jag bort från bilden. Använde en mjukare blyerts, vilket gjorde sträcken lite för synliga och midre äkta.

Då jag inte har vanan inne kräver ritandet en lugn stund. Då jag varit saldoledig några dagar har jag passat på att vaka sent och ostört rita medan jag sett på film. Då en gammal, bekant film snurrar i bakgrunden stressar jag mindre över slutresultatet.

Delvis lämnade jag ritande för att jag krävde för mycket av mig själv och aldrig var nöjd. Nu som äldre är jag ännu lika självkritisk, men har blivit bättre på att ignorera det. Hoppeligen klarar jag av att hålla hobbyt vid liv. Tycker om att pröva olika saker och gärna nya saker, så att rita går inte att planera. Föredrar att ha en massa alternativ och på kvällen välja det hobbyt som just då känns rätt. Idag lär det bli att sy några dynvar.

Min man fråga mig varför jag alltid väljar så buttra modeller. Tycker rynkorna som åldern och de dystra tankarna gör, ger intressanta skuggor i ansiktet. Dagens photoshoppade kvinnor i tidningarna går inte att rita, då de saknar det som ser äkta ut då man förvandlar det till svart-vitt. Följer inte "konstens regler" i ritande och skissar stora linjerna först. Istället tar jag en detalj i ansiktet och bygger långsamt upp resten. En skugga, en linje... det kan börja från vad som helst. Resten bygger jag upp med att se vad som passar ihop med detaljen. Perfekt blir det kanske inte proportionsmässigt, men det känns rätt för mig. Med mindre detaljer blir det svårt att bygga upp något alls.

Förutom att jag hunnit rita, har jag hunnit sporta, shoppa och njuta av härligt sällskap under saldoledigheten. Med huset fullt av små, bjöd jag på enkel batatsoppa med hembakt bröd och kaka till efterrätt. Köpte tulpaner i matchande färg till soppan. Älskar orange blommor, även om färgen annars inte är något jag skulle välja hem eller på mig. Kombinerar dem gärna med vitt eller blått. Undrar om orange blommor skulle se bra ut på gården i finskt solljus? Fick även en vacker vit bukett, vilken nu gör mig glad på morgonen då jag äter frukost vid den.

Då jag hade ledigt var jag även in till stan. Hade länge planerat fara till Granit och söka klips för ett krittavelprojekt. Klipsen var slut, så jag hoppade in i Clas Ohlson. Hittade ännu bättre klips och dessutom ljusstakar i järn. Numera finns det tre, då jag köpte ännu en senare.