söndag 1 juni 2014

Örtgården



Ser så fram emot att det skall börja växa en massa örter på gården. Men, samtidigt väntar jag med oro att sniglarna äter upp allt som jag odlat. Grävde upp ca 30-40 cm djupt område i kanten av gården. Tur nog är gårdskanten och huskanten fin mylla, då det fått vara ganska ostört då grävmaskinen besökt gården. Plockade bort en massa rötter och stenar för att sedan fylla allt igen med samma mylla. Tillade även fem påsar med trädgårdsmylla för att få lite bättre jord. Under örtdelen placerade jag en filterduk. I kanten skall det växa morötter och rabarber, så där lät jag filterduken endast gå runt området för att lämna tillräckligt med djup åt dem.



Köpte en hel del tegelstenar och gjorde upp klara områdenför mellan raderna. Teglen är ett bra ställe att trampa på då man bökar i jorden och så tycker jag det ser snyggt och redigt ut. En ingejörs örtträdgård fick jag höra :) Kanske det... Gillar raka rader. Känner dock mig själv, så kommer nog en längre tid att justera på dem.



Köpte tre små plantor av olika örter. Misstänker att basilikan inte får vara i fred, så den kanske flyttar in i en liknande kruka som gräslöken. Köpte lite plastkanter som jag tänker sätta mellan oss och grannskogen i hopp om att sniglarna skall få lite svårare att ta sig över till oss.  

Har även hjälpt till med att gräva mera jord bort framför muren. Hälften är otroligt fin mylla som skall komma under gräsmattan på bakgården. Andra hälften har blivit uppgrävt av grävmaskin och är därav sand och lera. Det placerar vi framför lekstugan för att höja upp marken lite. Muren börjar vara långtkommen. Min man har arbetat på den flera kvällar. Tycker den blir otroligt fin med både röda, svarta och gråa stenar. Speciellt då det regnar blir den extra fin.



Har funderat på varför jag gillar att pyssla i trädgården så mycket. Före barnen hade jag svårt att vara ensam. Hade gäster varje dag eller tog mig till något ställe med mycket folk runt mig. Jag var rätt orolig och trivdes inte om det var för lugnt. Efter att jag fick tösen för fem år sedan hittade jag mig plötsligt en dag ute på gården. Jag grävde upp rötter och stenar. Pysslade med allt och inget medan tösen sov sin dagssömn. Det var min lugna stund. Plötsligt fanns det ett behov för ensamhet. En stund utan oro och stress. Förra året var jag utan trädgård. Saknade den och känslan den gav mig. Året var oroligt och jag mådde kanske inte heller så bra. Då vädret började tillåta bad jag min man om att få gå ensam ut och gräva. Jag tror han inte insåg att han inte skulle se mig på en stund. Flera kvällar tog han hand om barnen medan jag grävde, fräste och bearbetade allt som hänt under året. En sinnesro fann mig igen. Det var jag och regndropparna och ingen annan. Satt ute och njöt av att få göra allt i min takt utan yttre press.

Nu har jag spenderat all min lediga tid ute på gården. Då arbetsdagen tar slut ser jag fram emot att få hoppa in i gummistövlarna och glömma allt för en stund. Behöver ännu min ro, men har lärt mig ha den tillsammans med barnen. En stor del av tiden leker de snällt tillsamman, vilket jag är glad för. De underhåller varandra otroligt bra och håller sig till sin nya sandlåda. En del dagar vill de hjälpa till hela tiden och det börjar de bli riktigt duktiga på det. Det känns som om även de skulle varva ner lite då vi är ute tillsammans.

Idag har vi alla varit ute och arbetat hela dagen. Barnen har emellanåt hjälpt till (med alla roliga delarna) och emellanåt hittat på någon lek på tumis. Något jag även saknat under det gågna året är tid tillsammans med familjen. Ute är vi alla tillsammans och arbetar på något gemensamt. Något som är för oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...