Ofta kommer det dagar då man inte riktigt hinner sätta ner sig. Dagar som man varje minut optimerar tiden för att hinna få allt gjort. Jobbet, vardagsrutinerna och tid med barnen. Nästa uppgift efter nästa avklarad på listan, tills det är dags att lägga sig. Ibland funderar jag hur man skall orka med den här takten i några tiotal år framåt. Samtidigt talas det om förlängning av arbetsdagar och förlängning av tiden i arbetslivet.
Det är inte länge sedan jag jobbade kortare dagar, då jag valde att jobba endast 80 %. Det blev tid över för kaffeträffar, lek med barn och hobbyprojekt. Nu finns det främst tid för sådant på veckoslut. Fördelen är dock att jag har ett jobb jag tycker otroligt mycket om. Så dagarna går snabbt och jag njuter av det likaså. Jag trivs med det jag gör och har svårt att sluta då det är dags att gå hem. Det skulle vara svårt att gå hem, då resten stannar kvar.
Vad skulle hända om allas arbetsdagar förkortades? Om en 6 timmars arbetsdag var det normala? Hur mycket skulle det påverka effektiviteten på jobbet? Skulle vi åstadkomma mindre eller närtill lika mycket? Skulle vi ha mera tid för barn? Skulle det finnas arbete för flere? Skulle det finnas mindre sjuklediget? Jag vet inte och har inte forskat i ämnet. Men, det är sådant man ibland grubblar på medan man springer mellan bykrum, spis och barn. Speciellt då man senaste två veckor vaknat varje natt med en gosse och då man inte fått sin chokladenergi på en månad. Samtidigt tänker man dock "inte just nu".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar