Barndomsbild

Så blev ju inte kvällen som jag tänkte, men på ett positivt sätt. Dynvaren väntar ännu nålade på stolkanten. Istället satt jag uppe halva natten och ritade. I bakgrunden snurrade en gammal goding från Netflix.

Vem är det på bilden ja. Mången har gissat på mina barn, men det är faktiskt jag själv. Liknar kanske inte mig själv så mycket på ursprungsbilden, men kanske det var därför jag ändå är rätt nöjd. Att rita sig själv är något av det svåraste. Man börjar så lätt ändra på allt.

Barn är så svåra att rita. Proportionerna är annorlunda. Allting något knubbigt och kinderna rundare än man vågar rita. Skuggorna är även oexisternade, så man får lite gissa sig fram för att få det att stämma.

Resten av veckan blir det lite mera jobbkoncentrerat med roligt kvällsprogram, så får se om jag hinner rita eller sy...