Otålig

Tog igår lite saldoledigt, så passade på att njuta lite av vårvädret. Packade med hunden och en kaffekopp och parkerade i solen.

Ibland har jag svårt att varva ner då arbetsgrejer, husprojekt och barnens behov snurrar i huvudet. Men just då, kändes allt som bortblåst. Just då kunde jag inte tänka mig något bättre tidsfördriv än att sitta på egen gård i tystnad och njuta av att se på en gammal hund glädjas av vårkänslor.

Ännu är gården ett snötäckt kaos. Bastuväggarna har hittat ut och under snön sticker upp sådant som frusit fast. Men med lite sol i ögonen såg det perfekt ut.

Fast som det alltid går, började planer formas i huvudet. Allt för länge kunde jag alltså inte sitta stilla. Planer om blomfärger, -placering och terrassbygge. Fingrarna kittlade. Snön kan inte smälta snabbt nog, för jag vill ha vår nu. Även om det är lite i sista minuten måste jag hitta en ledig kväll att springa in till närmaste handel och köpa lite frön att plantera och en växtlampa. Kan inte låta bli, även om det är lite av utrymmesbrist för sådant pga källarremont.

Då jag inte fick ro med husplanerna, tog jag ett varv runt omkring i området och funderade på väggfärger. Husets färg tror jag nu blir mellangrå. En för ljus grå ser lätt ut som smutsig grå på ett skrovligt stenhus. En hederligt mörkare grå färg ger det lite karaktär. Något i samma mörkhetsgrad som det gula. Ändå inte så mörkt som sockeln, för att inte bli för hårt och för jämnfärgat. Med grå färg i bakgrunden kan blommorna inte vara alltför ljusa, utan bör vara färgstarka och energiska. Funderar på orange och en mörk mörk lila. Vet dock inte om de går ihop. Kanske inte helt fast i varandra. Så är det ju förstås den där pionen som jag har. Får se vilken färg den är...

Försökte dock stoppa mig själv lite och njuta av årstiden som varar. Så förutom att jag beundrade hus, lyssnade jag på alla fåglar som sjöng så glatt. Även de väntar helt klart på våren. Ett sånt otroligt kvitter och knackande. Försökte även ta bild på dem, men med ett ånglok i andra endan av kopplet ville det inte bli till något. Alla fåglarna flög iväg då de såg lurifaxen komma. Hon var så otroligt ivrig och glad för att få ha mig för sig själv. Så fick beundra fåglarna på avstånd och allt annat runtom dem. Visst är det fint här runt omkring. Speciellt skatorna (som flög bort) såg så vackra ut med sina svart-vita kroppar mot de solupplysta tallarna.

 Nu med huvudet fyllt med nya idéer ser jag fram emot semester nästa vecka. Hoppas hinna ta det lite lugnt och ta paus från jobbet. Kanske ett och annat frö hittar sin väg in i myllan.