Husprojekt: Vardagsrummet del 6

Det har varit lite bloggpaus med lite tid med barnen, bygget och olika pysselprojekt. Vad vi gjort på sista tiden visar jag snart. Här emellan dock lite husprojekt.

Då vardagsrummet är i mitten av vårt hem och emellan allt vi gör är det även en milstolpe för att huset skall kännas som ett hem. Vardagsrummet har tagit stora, synliga steg framåt och börjar kännas mera som ett rum. Cirkelsågen flyttade in i tamburen, men annars ser nog det ännu ut som ett bygge.

Min man fick tillsammans med min svärfar satt upp skivor på alla väggarna. Genast ser rummet helt annorlunda ut. En enorm mängd gipsdamm har yrat i luften, men snart är det gjort. Ännu ett fåtal gipsskivor kvar så är vardagsrummet färdigt. Vi har haft otur, då vår elmontör varit sjukledig. Hoppeligen blir han bra snart igen.

Då vår luftväxling behöver en 80 cm djup vägg, medan vårt klädskåp mellan tamburen och vardagsrummet endast är 60 cm, fanns det 20 cm att "leka med". Det blev en fördjupning för tv:n. Ursprungliga planen var att placera tv:n framför fönstret. Vill dock inte minska på mängden ljus med att täcka in fönstret, så är väldigt nöjd med ändringen av planen. Det blev en lucka för en lite större tv, så att den kan uppdateras då budjeten ger efter.

Första väggen fick målfärg sent på kvällen. Konstigt vad lite färg kan ha inverkan. Den slutliga färgen har jag inte ännu valt. Kanske det blir grått igen. Tror det...

Tyvärr tar det ändå ännu en god stund för att vardagsrummet skall bli helt färdigt. Ett stor hinder är en rappad vägg, med gammal tapet. Vad skall vi göra åt den? I bakgrunden ser ni att även sista sovrummet börjar se lovande ut. Visar bilder på det snart.

Lekstugan: Fem timmars färd 500 m

Grannen hade en lapp på porten "Vi ger bort vår lekstuga". Perfekt! Först fick vi bli besvikna. Den hade just blivit bortlovad. Men, sen så blev den ändå vår. Helt lätt gick det inte. Vi hade fem karlar som alla tog varsin rem och försökte lyfta upp stugan. Den lyfte lite, men inte så mycket som vi hoppats. Den vägde en hel del mera än vi trott.

Det blev att rulla in släpvagnen intill stugan. Först lyfta upp hörnen turvis, så att den var högre upp på harkkon. Efter det få upp ena endan på flaket. Sedan vinscha upp den på vagnen. Sedan rullade karlarna iväg på släpvagnen till paketbilen som förde den några hus vidare till egen gård.

Egen gård var inte allts något lättare. Med en paketbil fast i släpkärran och en liten bil fast i huset drogs stugan långsamt ner från flaket. Där stod den sen på vingliga ben. Långsamt hivades den neråt, ett hörn i taget.

Nu står den där. Lite shabbig är den ännu. Den har stått på gräset, så terrassen är helt murken. Men, mycket lättare att fixa på en gammal välbyggd, än bygga en ny. Så är den rätt charmig. Tror den får bli grå med vita knutar. Barnen får bestämma hur den målas på insidan. Troligtvis får taket bli en pastellfärg och väggen  en annan. Med kom även en hög plastleksaker som måste gås igenom. Ännu lämpar sig inte stuga för lek. Golvet saknas och terrasen är för skör. Nästa sommar skall den bli fin och bli gårdens pärla.

Tack för hjälpen och tack för stugan! Fem timmar tog det, så det blev en hel del större projekt än vi tänkt oss.

DIY: Julkort med renmotiv

Rentemat fortsätter här hos oss. Tydligen blir det en ren-jul :) Kunde tänka mig lite glittriga renar i fönstren osv. Förra året var det domherrarna som hittade in över allt, så det är bra med lite variation.

Jag är egentligen inte någon "papperspysslare", även om jag för övrigt gillar att sitta och pyssla. Har inte riktigt kommit igång med det så bra. Kanske för att jag haft en idé som jag sedan inte fått så bra som jag hoppats. Kanske för att det oftast är kort som gäller och kort är något man ger bort. Gör man åt sig själv, är det int så stor skillnad om det blir bra. Men, när det skall blir en gåva är det en helt annan grej. Har fått en hel del fina kort av vänner, så jag har mången gång funderat om även jag borde ge det en chans.

Idag blev det julpyssel på jobbet. En av mina kollegor var snäll och ordnade en pysselkväll och hämtade en massa härliga material att använda. Riktigt så att jag tänkte bli tokig få jag inte visste var jag skulle börja, då det fanns så massor härligt man kunde ha gjort. Jag blev lite överraskad över hur roligt det sist och slutligen var. Först stressade jag lite och var helt säker på att allt jag gjorde skulle bli skräp. Men, av någon orsak blev det inte så idag. Kanske för att jag istället för att ha en idé jag sökte material till, inspirerades av det som fanns. Det var t.o.m. så roligt att jag gjorde ett sista kort när jag kom hem. Hittade inte mina pysselsaker, men en sax, lite svart "krittavle-klisterpapper" och lite röd papp. Tack för en inspirerande kväll och trevligt sällskap!

Härligt renpapper kombinerat med Hyvää Joulua -papper och ett silkesband med färdigt lim. På baksidan rött papp

Snöflingepappar med en ren utklippt med fri hand, så att pappen under kom fram. Färdig God Jul -tarra

Krittavel-papper med utklippt miniatyrren (ca 2,5 cm hög med horn) med fri hand. Hjärttarra och handskriven God Jul -text. Rött papp som stadga

Gulligt guldglittrigt renpapper, men guld God Jul -tarra och lila bakgrundspapp

Tösen var även med, så det blev en riktig flickkväll för oss två, då pappa fick ta hand om gossen. Tösen pysslade även egna julkort med en julfågel (fåglar passar säkert alla årstider och fester), en 3D-pappersfigur jag fick lära mig att kallas decoupage och lite spetstarra och jultexter. Fick pröva på nya material, så som sidenband med lim på baksidan. Superlätt! 

Nu gäller det alltså att fundera ut passliga offer för korten...

Det finns en liten risk att jag är illa tvungen att söka fram pafflådan med papperspysselsaker. Min kollega varnade att man kan bli beroende av det här. Finns nog en risk om tiden räcker till att det blir ett eller annat till. Skar även ut en liten ask med rosa muffinsar på. Den kan jag visa en annan gång, bara jag kommer ihåg hur man vek upp den. Har fått en extra 20 minuter mera fritid i och med att vi fått en fungerande diskmaskin till låns (gissa om jag tänker ge den tillbaka). Lite pyssel hoppas jag alltså att hinna med inför jul.

DIY: Rendyna till julen

Spännande att se vad det blev av det här projektet. Får se om färgen sugs upp eller inte. Materialet är inte riktigt menat för ändamålet och så tvättade jag inte dynan före jag tryckte på den. Var dock ett roligt projekt och värt testandet. Dynan är alltså köpt från Ikea som helvit. Idén kom lite extempore då jag gick omkring där, så kunde helt enkelt inte vänta med att först tvätta och torka underlaget. Fint blev det, så kanske man helt enkelt bara inte får sitta på den ;)

 

Började med att rita en ren på ett smörpapper. Själv ritade jag med fri hand, men ett smörpapper för det även lätt att kopiera ett färdigt mönster. Därefter fyllde jag pappret med blå målartejp. Sedan vände jag på pappret för att klippa ut enligt linjerna. Tejpen lossnar lätt från smörpappret, så efter klippandet var det bara att föra över den på tyget. Väldigt enkelt sätt att göra en simpel schablon. Använde en stämpelfärg som jag hade färdigt hemma, så det var lite knepigt att föra över färgen. Fick ta en pensel till bruk.

DIY: Smyckesram

Tösen har själv valt gardiner och färger till sitt rum. Det skall bli ljusblåa gardiner till hennes ljusblåa rum. Gardinerna har rosor och fjärilar på sig. Köpte även av motsvarande tyg, men med mindre blommor för olika projekt. Det första, en smyckesram för hennes halsband. De är alltid på vift, så hoppeligen så hittas de härefter lättare. Planen är att laga tre ramar, en liten och två stora. Den lilla är smyckesramen. De två större skall bli en ram med kritfärg och en med hönsnät. Kritramen att rita i och hönsnätet att hänga upp teckningar i.

De värdefulla smyckena är ännu i träasken bredvid. Den borde vi även dekorera på något sätt. Hur vet jag inte ännu. Det löser sig säkert snart.

Köpte en liten ram från Ikea (den finns även i större modell för de övriga ramarna). Köpte krokar och en bit fanerskiva från Bauhaus. Tyget köpte jag från Sisustamo Dete. Så var det bara att pussla.

+

+

+

Klä över tyget på skivan. Ifall du gör det noggrannare än jag orkade, fäster du tyget på skivans baksida med något (lim, stift, hållbart tejp). Själv sänkte jag bara in den i ramen och lade ett svagare tejp på för att hålla tygresterna på rätt sida.

Mät ut var krokarna skall komma. Tejp kan hjälpa med märkandet, men se till att ha rätt sorts tejp att det inte blir märken. Den blåa tejpen är som bättre målartejp. Valde att sätta en krokrad för armband och en för halsband. Borra in små hål (mindre än krokarna) där du vill ha dem. Skruva in krokarna. Färdig :)

En dag på brandstation

En del brandstationer hade öppet hus igår pga brandsäkerhetsveckan. Vi passade på att hänga med en annan familj och åka till Frivilliga brandkåren i Sökö. De hade olika punkter där man fick avlägga olika prover. Barnen hade fått göra en hel del, men mina var nog inte riktigt med på noterna. De föredrar ofta att se på när andra gör. Så mamma fick släcka eld, mamma fick ta på sig en brandmannadräkt på under en minut och mamma fick sitta inne i en brandbil med en gosse i famnen. Det fanns även lekeldar för barn och brandmannadräkter i "barnstorlek", men nej. En punkt gillade min tös dock mera än de andra. Det var en där man skulle tänka ut vilken väg man skulle ut ur huset om det brann i köket. Bra klarade hon av det efter att jag förklarade hur man läser en bottenplan. Gossen tyckte bäst om att placera ut brandvarnartarror på en bottenplan. En in i skåpet, en på spisen och en på terrassen. Att gå igenom ett rökrum till saften på andra sidan var också kul. Speciellt saften alltså. Kexen var heller inte illa.

Programmet drogs till stor del av unga pojkar som blivit medlem av brandkåren. Tie år skall man vara för att få blir med. De var nog jätte duktiga. Kanske mammor även får vara med?

PS. Min kameras batteri  var slut, så fotograferade med telefonen. Ber om ursäkt för Lumians usla kamera. Inget att hänga i julgranen precis.

Ansvarskänsla

Många som hör att vi har ett husprojekt på gång frågar som första hur förhållandet har klarat av det. Har själv funderat på det en hel. I början av projektet var det kanske för att vi hade klara roller i projektet. Jag planerade bottenplanen och ytmaterialen, handlade det jag kunde och skötte barnen. Min man skötte byggandet och planerandet av det som ligger under ytan enligt bottenplanen. Men, egna ansvarsområden och en massa att göra, gav även ganska lite tid för att överhuvudtaget se varandra. Vi hade till en stor del våra helt egna liv. Vi såg varandra endast korta stunder medan barnen väntade i bilen. Nu senare har våra skilda liv blivit till ett gemensamt igen. Mycket skönare enligt mig och mycket bättre för förhållandet. Ju längre tid man lever egna liv, desto svårare kan det vara att hitta det gemensamma igen. Vi har ännu våra roller, men de kolliderar. Min man hjälper med barnen då och då och jag hjälper med att bära och hålla upp saker efter att barnen somnat.

Varför fungerar det då så bra? Delvis beror det kanske på att vi trivs bra med att ha projekt på gång. Så länge man har något att göra hinner man inte bråka om onödiga vardagssaker. Men, då vi är en hel del tröttare än normalt tror jag inte heller det är orsaken.

Hur konstigt det än låter så tror jag det har med ansvar att göra. Att ta ansvar, är något man kan lära sig på många sätt, t.ex.med att göra saker själv. Gör man det dåligt blir det dåligt, gör man det bra blir det bra. Ingen utomstående att skylla på eller gnata på. Men, ansvar har även att göra med att stå bakom sina egna beslut. Då man sluter skylla på allt och ingenting och medger att man själv valt sin situation, inser man att den enda man kan klaga till är sig själv. Självklart det kommer stunder då man inte skulle orka. Men, det fungerar sällan bra att sluta. Det är endast man själv som lider av det. Då man gör saker själv, har man ingen tredje part man kan flytta bort problemen till. Är väggen på fel plats, väggen sparsamt isolerad eller stickkontakterna helt på fel ställen, vem skall man klaga på?Vem skall annars lida av det om inte man själv?

Som yngre marrade jag en del på min man i hopp om att han skulle hjälpa med olika saker. Byta lampan, skruva upp en tavla, föra ut mattorna osv. Små saker som kan göra vardagen till ett enda gnäll. Lite före barnen insåg jag att det går mera tid till att klaga, än att göra det själv. Byta en lampa tar inte länge. Att övertala någon annan till att göra samma tar massor av tid och gör båda irriterade. Min man har lärt mig, att det egna intresset är det enda hindret för att lära sig göra något. Så, ifall jag inte vet hur det görs, men vill ha det gjort, så tar jag reda på hur det görs. Nu får jag det kanske att låta som om jag aldrig marrar och klarar av att fixa allt. Ni vet, superfrun. Så är det ju förstås inte. Ibland är man på dåligt humör och då, ja då är jag nog ingen superfru alls. Ofta är man även tvungen att be om hjälp. Men, jag flyttar på gränserna av vad jag klarar av lite varje dag. Under de tolv år vi varit tillsammans har jag lärt mig en hel del jag inte tänkt jag skulle.

Ett husprojekt om någonting är ett projekt där det inte hjälper att marra på någon annan. Har man valt att köpa ett hus, sätta tid på det för att få det bra, så får man lov att ta det även då det är mörkt ute och man är tröttare än vad som är hälsosamt. Har man gjort dumma beslut är det man själv som skall lida av det. Har man en dead line och är sjuk, så hjälps det inte. Det kommer ingen reservperson. Att skylla på den andra är heller inte ett alternativ, då man inte kunde göra bättre själv och ser att den andra gör sitt bästa.

Då jag tar ensam hand om barnen, är jag illa tvungen att se till att de inte hoppar mig på näsan. Är jag inte konsekvent, utan ger efter, så lider jag själv av det. Lyder de inte är det jag som får stå ut med två trotsiga barn. Barnen vet vad de får göra och jag kan lita på dem, så de får en hel del friheter. Att bo med barn på ett bygge kräver att man vet att barnen inte hittar på något otillåtet.

Barnen har förresten varit helt ljuvliga hela året. Självklart de även varit trötta och gärna hade haft mera tid med pappa. Det tog en stund för tösen att förstå att pappa inte hinner leka. Berättade åt henne som det var. Att han hellre skulle leka med henne, men då han vill ge ett hem åt sin familj är han tvungen att fortsätta. Om de inte får ut annat av byggprojektet, så hoppas jag att även de skall lära sig att inget kommer gratis. Ingen annan betalar för en, utan att man måste arbeta för det man vill ha, antingen med att vara på jobb eller att fixa själv. Att ta ansvar för det man vill ha.

Husprojekt: Västra sovrummet del 7

Nu har vi redan bott en god stund här på bygget, men ännu har jag inte hunnit visa upp hur vi ryms in. Två sovrum och kök har vi i bruk, vilket räcker riktigt bra för en fyra personers familj. Vi föräldrar och minstingen sover i ett rum och tösen med alla mjukisar och leksaker sover i andra. Rummet tre av oss sover i kommer att bli gossens rum i framtiden. Rummet saknar ännu några detaljer, men börjar vara ganska färdigt. Tyvärr har en takbreda lite spruckit upp, vilket kräver åtgärder, men annars är det främst elkontakter och lister som saknas.

Inredningen är en blandning av vårt rum i beiget och gossens grönt och svart-vitt. Gossen, stackarn, har inte fått sin egen säng hem fast han så önskat. Han får sova en liten stund i pinnsäng, även om han är helt för stor för det. Orsaken är att jag inte vill att han skall traska iväg, utan att jag är med. Bara verktygen är borta från vardagsrummet, skall han få sin egen säng tillbaka. Hoppeligen blir det i årsskiftet.

Dubbelsänge min man byggt, har visat sina positiva sidor åter igen. Han har byggt den lätt att plocka i delar, så det var ingen konst att hämta in den och bygga ihop den igen. Även om sängen i sin helhet väger otroligt mycket, var de enskilda delarna ganska lätta att hämta in. Sängborden ryms inte in, så de får vi ännu klara oss utan. Sänggaveln har dock fungerat riktigt bra som förvar för diverse grejer man behöver under natten.

Skåpen har vi köpt från Ikea (Pax). Tre stycken 50 cm breda skåp av den lägre modellen, 200 cm. De har ännu inga dörrar, då det inte skulle gå att öppna dem med dubbelsängen i vägen. Hunden tackar, då hon helst sover på mina rena kläder på nedersta hyllan i skåpet. Själva skåpen blev av den lägre modellen p.g.a. felaktig information från Ikea. Åt oss sades det att det krävs ett visst avstånd till taket för att få dem på plats. Man kan dock bygga dem på plats stående, så det hade inte varit ett problem. Det var dock tur i oturen, då det egentligen fungerar mycket bättre så här. På så sätt kan man stuva större saker ovanpå skåpen. Skåpens bredd begränsar annars för mycket. Nu har jag en samling pafflådor överst, som är överfulla med pysselsaker. Senare kanske det blir gitarrer, skidor eller hockeyklubbor. Skåphyllor och -lådor har jag inhandlat med samma taktik som köket. Några i taget, för att försäkra mig om att de fungerar och behövs. 

Pallen som syns på en del bilder, är en av de tre jag målat vita för ett år sedan. Målade dem aldrig i pastellfärger och är glad för det. Köpte från Ikea fuskpälsdynor att ha på dem. Sköna att sitta på och gör att pallarna ser vackrare ut. Ursprungligen hade jag tänkt sy fast band i dynorna och linda dem runt benen. Dynorna hålls dock bra på, så det får bli till ett annat projekt. Leksakslådan med grönt markistyg ovanpå, passar bra in med väggfärgen i rummet. Bara rummet är färdigt skall dessa få en plats någonstans. Vet dock ännu inte riktigt var, då de inte ryms in i Billy-hyllorna som nu finns i barnens rum.

Gardinernas tyg är från Ikea. Gossen står gärna och ser på dem en längre tid. De är valda för att passa in i det svart-vita temat, men även för att göra rummet lite mera barnaktigt. Ännu hänger allt lite snett, då den mittersta delen från gardinstången saknas. Är ännu inte helt säker att det var rätt val att ta Ikeas gardinstång, då den är förlängningsbar (m.a.o. vindig). Ifall man ersatte den med en vanlig stång, skulle man slippa ha ett stöd i mitten.

Rummet kommer i framtiden att ha barnens bord med stolar, gossens säng, en hylla och några leksakslådor. Annars skall det vara möjligast mycket golvutrymme för eventuella madrasser eller stora dynor. På väggen kommer hoppeligen en samling foton av gamla bilar som funnits i släkten. Gossen älskar bilar, så biltavlor är garanterat en succé. Vill dock inte ha en massa bilder på främmande bilar, så skall gräva i min morfars arkiv och eventuellt tillägga några lite nyare bilder från min barndom och ungdom.

Framför fönstret finns ännu en av våra tv-byrån. De skall hitta tillbaka till vardagsrummet bara det är färdigt. Finns dock behov för ett nytt bord eller en bänk, då det har varit ett av favoritplatserna i rummet. Kanske dock en något lägre räcker, så att ingen dimper ner från fönstret.

Tyvärr är alla bilder ganska mörka, då vi ännu inte har el i rummen. Har en golvlampa till låns, som får el från badrummet. Den hjäper dock inte så mycket då man fotar. Enda chansen att få bilder på rummen är på förmiddagar. Ett annat litet fotoproblem är att den tiden som är bäst för fotografering även är den barnen helst hoppar och busar. Snyggt bäddad var sängen ännu någon minut före kameran kom fram. Semi-snyggt bäddad var den ännu en kort stund efter det. Någon minut senare var det kört.

Medan jag skrivit inlägget har min man byggt på golv till vårt tredje sovrum. Mellan raderna har jag alltså fått bära två tunga golvskivor, dammsugat under skivor före de sätts på plats och tagit hand om en hund som gnytt om uppmärksamhet. Ibland är det lite svårt att hitta lugna stunder vid datorn. Sätter man ner sig, betyder det oftast att man kunde hinna hjälpa lite med byggandet istället.

Etiketter i svart och vitt

Som någon kanske märkt älskar jag lappar på burkar, hyllor osv. Allt som får huset att hållas bättre i ordning. Vad är bättre då än att ha vackra lappar? Kan sortera hyllor hur många gånger som helst, men att städa gillar jag inte. Får alltå se hur det här kommer att fungera. Kom på att mina burkar, köpta från Ikea, är perfekt höjd för att rymmas ovanpå skåpen med kylskåp. Burkarna som så länge stått i gömman skulle få en lite synligare plats, som ändå inte är helt för synlig. Jag har närmare 30 glasburkar, men ca 9 av de små ryms på hyllan. Tänkte placera dit sådant jag använder mera sällan för att inte behöva klättra konstant.

Ursprungligen hade jag funderat mellan att skriva en text med jobbets Dymo eller att måla ni en ruta med kritfärg m.hj.a. en schablon. Hade inte vetat att det fanns motsvarande på rulle. Min kompis Heini med bloggen Cupcakes & Cocktails tipsade mig om att man fick köpa krit-klisterark från Tiimari. Super :) Köpte även en vit penna som är vattenfast, så att texten på burken skall hålla lite klott. Samma penna fungerar även direkt på glasburken, så skrev sista användningsdatumet med den på bottnen.

Valde att klippa ut en ganska enkel etikett, då det kommer att stå många på rad. En för smyckad etikett skulle göra det lite för oroligt. Använde rutmönstret på baksidan för att klippa ut att i samma storlek. För att få hörnen snygga ritade jag ut dem med ett kryddmått. Texterna och linjerna drog jag med fri hand för att inte ge ett alltför maskingjort intryck.

Då lapparna är lika stora blir det ibland lite tomt med korta textern. Salt och socker burken står på ett helt annat ställe, så det kan hända att de får en något annorlunda etikett. De stora burkarna kommer att få samma som de små. De står dock oftast i skafferiet. Den enda burken som står massor framme är kexburken. Speciellt då fafa hälsar på. Då svär- och morföräldrarna tog regelbundet hand om barnen var det alltid viktigt att ha lite fafakex hemma. Funderar alltså om jag även borde skriva fafakex på burken. Skulle inte se så tomt ut, men månne någon annan vågar äta av dem?

Under burkarna ser ni förresten vaxduken jag hittade i går i Jysk. Tanken var ju att köpa den fulaste och billigaste jag hittar. Så kostade de alla lika mycket, så köpte istället en för hela bordet. Ser fint ut så här till vardags. Passar bra ihop med tabletterna från Ikea. Då jag ofta fotograferar projekten på mitt matbord är det ju bra med en lugn bakgrund. Int' sant? Så övertalade jag mig själv delvis i butiken. Så är ju en vaxduk även praktisk med barn. Nu borde jag alltså ännu köpa en vaxduk som skyddar vaxduken för att hindra små pysslare att stämpla den vita duken full med bilar.