DIY: Linneväskor dekorerade med kaninfigurer

Terapeuttiskt syende

Varför är det så att man tänker på just det man inte vill tänka på? När något gnagar på en skulle man hellre stänga ut det, men alla försök misslyckas. Tänk om man kunde kontrollera vad man tänker på. Välja att koncentrera sig på allt det roliga och glömma allt det dåliga. Men, tyvärr lyckas jag inte. Då får små saker, sådant som inte är viktigt, helt orimliga proportioner. Sånt där som att man lyckas skråma en av sina splitter nya köksstolar. Sådant får en orimligt sur. En vän berättade att hon valde att aktivt inte tänka på otrevliga saker på fritiden. Hur hon lyckades, förstår jag ej. Själv fortsätter jag öva med dålig framgång.

När jag är på dåligt humör, så syns det på huset. Allt i hemmet blir ett lika stort kaos som min hjärna. Sakerna blir inte undanstädade och allt blir en enda röra. Så ser det ut här hemma just nu. Försöker städa i hemmet, för på något sätt känns det som om jag samtidigt städade i min hjärna. Ibland har jag lust att ta en stor soppåse och samla in allt som ligger omkring och föra ut det. Ett hus med en massa pysslare har en hel del man kunde föra ut. Halvfärdiga projekt, potentiella projekt, färdiga testprojekt. Just nu har jag lust att göra det. Fyllde redan en påse med tyg. Fast hela tyget kunde jag inte slänga, så sydde några påsar av det jag inte ville slänga. Med den här takten lär det inte bli städigt snabbt :P Synd att man inte kan göra samma med sina tankar, slänga ut de man inte vill ha och göra något bättre av dem man vill spara. Tja, barnen fick några påsar att ha sina dagiskläder i och min hjärna blev ett steg städigare. Tyget jag sydde väskorna av var gardinerna jag ritade åt barnen till vår förra bostad. Hit passade de inte, men hade ändå inte slängt den.

Tösen hon passade på att laga en egen väska av en del av tyget jag försökte slänga. Hon klippte och nålade själv och kommenderade mig att sy. Dessutom tryckte hon in sitt namn. Väskan gav hon åt mig som gåva, då jag gett henne en.