Närmare naturen

Visst är det lite så att dagens människor är lite onödigt lite i naturen. När jag var liten spenderade vi mycket tid ute, speciellt på stranden, men ändå var jag inte så mycket i kontakt med naturen. Jag vet ingenting om svampar, plockar inte bär, känner inte igen fåglar, blommor eller allt för många träd. Försöker nu komma mera i kontakt med naturen för att det känns bra. Samma vill jag gärna ge mina barn.

Som ett försök att komma närmare naturen och det naturliga har vi vår odlingsplätt. Det känns bra att odla eget, även om man får samma med mindre besvär i butiken. Hemma har vi även en hel del som växer. Tösen burkar plocka av basilikan, salladen, oreganon och speciellt gräslöken för att smaska i sig medan hon leker. Tror inte hon hade lärt sig äta dem lika snabbt om vi inte odlat dem själv. Själv minns jag att jag älskade att äta morötter och redisor, då pappa planterat det på lande. Förutom att lära sig äta grönsaker har vi sett en massa roliga djur på odlingsplätten: ödlor, grodor och fåglar.

Besökte odlingsplätten igår, men den här gången utan barn. Superbra avkoppling. Tyckte som om att böka i jorden då tösen var beibi, men jag visste inte att jag saknat det. Härligt att endast ha sällskap av konstiga kryp man aldrig sett tidigare. Då jag kom till odlingsplätten såg det ut som om det växte endast ogräs, men efter noggrannare granskning fanns det en massa fint där under som väntade. Fick framrensat salladen och morötterna och lite av gurkorna, men resten får vänta på en annan gång. Dessutom fick jag äntligen pumporna i marken.

Idag var vi med kompisar till Rehndals djurgård i Kyrkslätt. Vi hade tur med vädret, då det var svalt nog för djuren att orka röra på sig, men ändå inte så kallt att barnen behövde frysa. Vi såg många olika djur och barnen hade nog en minnesvärd dag.  Speciellt söta var kaninungarna som tösarna matade med gräs och en liten ponny som hade fel på bakbenen. På gården traskade det omkring både getter, får, hundar, en gris, katter och ponnyn. En kanin sprang även fritt, men den hade rymt och fått stanna fri. Djuren var alla riktigt snälla, så tösarna fick klappa så mycket de vågade. Lillgossen hjälpte även till, men var förstod kanske inte riktigt vad det var som var så spännande. Han tittade lika nöjt på alla djur, utan att ändra min även om de traskade förbi på nära håll. Det enda som var synd var att en av hundarna nappade ett kex fräckt från tösens hand just som vi var på väg och hela besöket slutade med gallskrik.