Husprojektet blir ett hem

Långsamt, långsamt börjar det kännas så...

Ännu när man är hemma är det första man ser allt som är halvfärdigt. För mig och likväl för min man. En lång lista på saker som borde göras. Så kommer det att vara en stund. Även är en massa saker och möbler temporära tills vi får allt i skick. Soffan skall bytas, mattorna skall bytas, skåpdörrar saknas... ja en hel del som jag säkert nämnt många gånger. Det är lite som att bo i sin första bostad, så allt är sådant man fått hemifrån och det kliar i fingrarna att köpa eget, men man har inte möjlighet. Källaren är ännu helt bara bygge, där kan man knappt vara, så en massa saker som hör hemma nere har hittat upp. Så som bykställningen som står mitt i vardagsrummet.

Vi blir konstant påminda om allt, så vi har användt nästan all vår fritid på huset. En hel del har vi varvat ner sen övre våningen blev färdig, men ändå så planerar vi och funderar vi en stor del av tiden. Veckosluten är fulla av fix.

Själva fixandet stör inte, för det är vår hobby i samma väva. Något som ger en glädje och känsla av att man gör något framåt. Men, mest stör mig det att man inte hunnit med vänner lika mycket. Vardagen gör det lite svårt annars också, men inte omöjligt. Bara man tar tiden för det. Min man har handen i paket, så fixandet är oberoende svårare. Senaste tiden har jag sett mera mina vänner än tidigare, även om inte nära på lika mycket som förr. Tidigare ordna jag flera spontana kaffekalas per vecka och trivdes med det. Det ger även en bra orsak att städa undan bygget och göra hemmet till ett hem.

I går hade vi vänner på besök. Mången gång har jag märkt att det blir en hel del roligare om man lämnar bort allt stressande med hur det ser ut och vad man bjuder på. Enkel lite upp-piffad vardagsmat (utan knepiga, nya, speciella recept i tiotal), ett tillräckligt vardagsstädat hus och allra viktigast härliga vänner man trivs med som dessutom hämta en god efterrätt med sig :) 

Idag skall jag på tädgårdsmässa, så det blir lite ledig tid. Får se vad jag släpar hem. Blir mässa tjejer emellan, utan barn. Kan väl inte sluta bra ;)