Då min man är ute på en kort vandring i höstsolen och jag bokat in en kurs för hela veckoslutet, är barnen hos svärmor övernatten. Det är en lång stund sedan jag varit ensam hemma med endast en liten lurv som sällskap.
Visst är det otroligt tyst. Samtidigt lite ovant och nästan obekvämt, samtidigt otroligt skönt. Är så van att det alltid är någon som vill något... att plötsligt bara vara ensam utan något måste. Vad fyller man då tiden med? Känns nästan som om man skulle vara i någon annans vardag. Dagarna fylls med en massa nya funderingar...
Fast, imorgon kommer barnen hem och andra saker blir viktigare. Varje stund av dagen blir fylld med frågor och en lång lista med ogjort. Visst är det skönt med lite paus och lite lugn. Fast samtidigt är det ganska så tomt. Lite för tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar