Trädgården: För att bli fint, måste det bli fult

Att klippa buskar är samtidigt lite intressant, men samtidigt allt annat än roligt.

Klippte aronian före värsta höstkylan kom. Nu ligger det en hög med aroniastumpar på gården, som jag fyller på i soporna en gång i veckan. Idag stod jag klockan sju på morgonen och lassade in lite till före sopbilen kom. Stod ute i mörkret på framgården i pyjamas och vinterrock med strumporna fulla av mosade aroniabär och händerna isfrusna. Hoppeligen får jag det sista att rymmas nästa vecka...

Det är andra gången jag börjar om projektet "få buskarna att se ut som buskar". Ett projekt som känns frustrerande, då man vet hur länge det tar. Tyvärr har förra ägarna inte orkat sköta buskarna eller vetat hur. Så nu blir det att börja från början. Bäst skulle det bli om man klippte ner alltsammans. Men, då vi vill ha ett insynsskydd får vi ta det den långsammare vägen.


Det skulle locka att klippa endast på de ställen där busken är fin och yvig. Men tyvärr är det där det behövs minst. Så slutresultatet blir en massa stora gap och några taniga käppar som har en tofs på endan. En del har jag dessutom fått stöda upp med snören för att de inte skall ligga längs med marken.

Busken har endast klippts i topparna, så den har inte grenat sig längst ner. Så för att åstadkomma förgreningar klipper jag ner en del av grenarna, så att det blir några ensamma tofsar kvar. Påbörjade projektet förra året. Nu kändes det lite som att börja om från början, då jag klippte bort nästan allt det nya som vuxit upp förra året. Då jag klipper av endorna klipps även alla fina blad och bär bort. Men, gjorde jag inte det skulle de nya fina skotten inte heller grena sig och snart bli lika fula som resten av busken. Försöker även få bort de fula märken buskarna har fått då de rivits upp från marken.

Sån tur började det förra året växa nya skott från alla ställen jag klippt. På så sätt kan jag styra var busken grenar sig och få slutresultatet möjligast jämnt. Så hoppas att det blir en massa nya skott även nästa år. Efter ett eller två år kommer alla de nya skotten att vara fina nya yviga grenar. Sen blir det dags att plocka ner dem jag nu lämnat kvar.

Så buskern är alltså fin om... fem år... En stund får jag ännu ha tålamod. Fast tänker man på helheten  lär det ta något år före huset ser vackert ut, så kanske de passar ihop :P