Min vän anmälde mig på vintern till en halvmaraton. På onsdagen påminde hon mig om saken. Ni kan ju gissa att jag inte precis kommit ihåg det. Hade inte ändå fått träna, så det har egentligen ingen betydelse. Blev dock alltså för mig att springa en halvmaraton utan att ha övat.
Körde genast efter jobbet till sportbutiken och köpte ett par nya skor. Lite tokigt, jag vet. Men, mina gamla var så slutkörda att de hade gjort mina knän allt för illa. Köpte ett par med möjligast mycket dämpning och av samma märke som de jag sprungit med i närmare tio år.
Dagarna som ledde till veckoslutet var jag visst lite orolig, då jag sov dåligt. Främst orolig för att knäna inte skulle hålla. Oftast börjar de värka efter några kilometer, så räknade med att ha en hel de värk.
Lördagen blev till stor del väntande på kvällsprogrammet. För att ha sysselsättning och för att tanka lite kolhydrater lagade vi spagettisås med barnen. Gossen hjälpte plocka in örter från örtlandet. Basilikan, oreganon och timjamen är riktigt fina och smakar gott i en tomatsås.
Sedan terassmöblemanget hämtats hem har vi ätit nästan varje måltid ute. Även om sommarsemstern regande bort har njutandet fortsatt på vardagskvällarna och veckosluten.
Själva halvmaratonen gick sist och slutligen helt bra. Kom i mål, vilket var det enda jag strävade till. Första 10 km sprang vi på en timme. Det gick snabbt och ganska så smärtfritt. Då jag insåg att vi skulle springa samma varv igen och en extra sväng var jag inte så nöjd. Hade hellre sprungit en annan rutt.
Andra varvet började knäna kännas riktigt illa och vi fick ta en del korta gåpauser. Några gåsteg gav många nya springsteg. Andra varvet och extra kilometers rundan tog lite under en och en halv timme. Sluttiden blev 2 timmar 24 minuter.
Idag har jag ätit värkmedicin och städat huset. På morgonen var knäna riktigt stela, men efter att ha sprungit flera varv runt huset, känns de riktigt bra.
Blommorna som stod på bordet i köket är den bästa gåvan jag fått på länge. Min gosse stod med dem i handen på dagisgården, då jag sökte honom på fredagen. De berättade att han stått med dem i en timme och väntat på mig. Han hade vägrat sätta ner den för att kunna leka. Istället hade han envist sagt att det går att leka med en hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar