På skidor

Det var en tid sedan senast. Har av någon orsak inte blivit av att ta skidorna i bruk även om jag bor helt nära ett skidspår. Orsaken är att spåren går rakt in i mörka skogen fylld med backar. Före barnen for vi varje år med kompisarna på en skidutfärd till någon skidort och då höll jag mig i skidspåren medan resten åkte backe. Där var rutterna vackra och öppna. I Esbo är de oftast mörka och trista.

Då jag var till föräldrarnas stuga bestämde jag mig för att hoppa in i bilen och åka ut till Sjundeå bad medan gossen sov. Då jag tidigare sprungit dit med min man kom jag ihåg att jag sett skyltar för skidspår. På nätet lovades det en rutt på 2 km. Ganska passligt då jag inte ville vara allt för länge borta. Spåret var i bra skick på öppna fält. Det fanns även mera spår runt en åker, men dem prövade jag inte då strandspåret höll mig nöjd. Flatt, öppet och härligt soligt. Det blev tre varv runt, a.s.a. lite under 6 km. Inte en allt för lång sträcka, men hann tillbaka just passligt då gossen vaknade igen. Resultatet var ett supergott humör och skoskav. Då jag inte användt mina monon på en tid, glömde jag att de skaver.

På fredagen åker vi ut tillbaka igen och då tänker jag ta tösen med ut i spåren. Hon försökte åka runt stugan, men då det var 1 m snö hela vägen ville det inte riktigt lyckas. Bredvid spåret fanns även en stor pulkkabacke. Ifall spåret inte lockar (och vädret är fint) hittas vi alltså där på fredagen.