Värt sin beundran

Veckoslutet och början av veckan har gått snabbt att jag inte hunnit sätta mig ner framdör datorn. På veckoslutet besökte vi släktingar i Björneborg. Lika roligt varje gång, men tyvärr väldigt tungt för barnen. Söndagförmiddagen var en otroligt skrikig dag då barnen var supertrötta. Hade vi stannat hemma hela dagen hade det inte blivit till något. Då en kompis föreslog besök till Sveaborg, var det ett perfekt lugnt program för trötta barn. Då tösen oftast somnar i cykelvagnen, men inte hemma, passade jag på att cykla till färjan.

Medan jag väntade på kompisfamiljen stod jag och såg på alla som betalade sina biljetter vid biljettautomaten. Nästan ingen använde sig av busskortsstolparna. Undrade om alla insåg att det var samma biljetter som fungerade även här. En del förundrade sig över att det var så billigt. Billigt var det nog, för jag kom över gratis med barnvagn, precis som i övrig trafik.

Hade helt glömt hur mycket vackert det finns på Sveaborg. En massa gamla byggnader, vackra havslandskap, fina parker och imponerande murar. Tösen hade med sin klistermärkesbok så hon sökte blommor, träd och fåglar i boken. Förutom lite naturstudier härjade barnen på. En riktigt härlig sommardag blev det av en morgon som nog kändes allt annat än härlig.

Vi åt på Restaurang Chapman. Inuti såg restaurangen ganska anemisk ut, men gården var trivsam. Hamburgaren var god, men salladen hade för mycket ettika i sig. Med barn var dock stället riktigt lämpligt och så hade de sån tur köttbullar åt barn. Barnen sprang omkring på gården medan vi åt det sista.